Välkommen till reigans.se
info@reigans.se

Rivieran t.o.r. 3-17 juni 2011


Se bilden i större format Siktade igen på en tripp inom Europa, liknande den som genomfördes 2010, men med styrning lite mera sydväst. Hade dessutom lovat mig själv att beskåda ett resmål som några av mina bästa vänner lovordade intensivt. Naturligtvis en chanstagning eftersom smaken är som baken. Resan blev riktigt bra med mängder av intressanta delmål, upplevelser och möten. Befann mig ute under drygt 14 dagar och hann faktiskt med allt som planlagts.
Naturligtvis förekom några smärre intermezzon, men inget som behövde påverka framfarten i någon större utsträckning. Får försöka redovisa innehållet i den följande presentationen...



Resan startar...


Se bilden i större format Efter att ha genomfört en "hyfsad" touring 2010 ner till några av de mera berömda passen i Alperna, samt även i övrigt tillbringat ett par intressanta veckor i sadeln på GS:en ansåg jag att det gärna kunde få fortsätta på den inslagna vägen - om än med nya resmål och nya upptäckter i sikte.
Alltså - 2011 skulle kunna bli något motsvarande som året innan, eller kanske t.o.m. bättre..

Hade - som vanligt - planerat omsorgsfullt och försökt skapa en tripp på 18-19 dagar med ca 600 mil på mätaren när jag väl var hemma igen.
Startar Fredag den 3 juni och räknar med hemkomst omkr. 20 juni.
Efter den första dagen med körning från hemorten till Kristianstad kunde jag konstatera att planerna på ett tämligen odramatiskt sätt höll måttet. Sträckan den inledande dagen var drygt 500 km och tog mig genom bl.a. Karlsborg, Jönköping och Osby. Karlsborg behövde jag besöka för att få assistans med en ny kamera "GoPro" som jag investerat i. Hade ambitionen att få de hisnande färderna i Alperna bekräftade och möjliggörande återupplevelse av trevlig körning. Visade sig så småningom att det inte riktigt blev som planerat - tyvärr...


Lämnar Sverige - via Trelleborg


Se bilden i större format Den andra resdagen går från Kristianstad - efter en välbehövlig hotellnatt - söderut mot Trelleborg och därifrån överfart till Sassnitz. Jag träffar två tyska "bikers" vilka var och en är på väg hem efter en kort vistelse hos släkt och vänner i Sverige. Den ene kör en egenbyggd Yamaha custom. Bakdäcket i en dimension så det inte behövs något stöd, även om det finns sådant. Grymt snyggt bygge!! Emellertid har MC"n klena resurser vad gäller packutrymme och föraren nöjer sig med en mindre ryggsäck. Den andre kör en BMW K100RS. MC"n av årsmodell 1989 är i ett skick som "ny"!! Kanske även strå"et elegantare.. Kommer från Berlin och har besökt sin dotter i Växjö.
Båda dessa tyska "gentlemen" säger sig förvånade över det svenska trafikbeteendet, nämligen att vi i Sverige verkar "överdrivet" försiktiga. Nästan ingen kör fort, alla håller "oerhörda" avstånd och verkar snarast besvärade över att vara ute på vägarna. Jag väljer att inte kommentera deras omdömen utan hoppas snarare att jag i tillräcklig omfattning kan behålla den egna attityden när jag väl befinner mig på deras "hemmaplan".
Väl framme i Sassnitz kör jag runt ett par varv för att bekanta mig med omgivningarna. Fortsätter sedan via Stralsund och lyckas köra fel ett par ggr p.g.a. "Umleitungen". Det här fördröjer framfarten ganska rejält!

Entré Tyskland


Har bokat rum hos Gasthof Heidekrug läs här i Plau am See. Bodde där även 2010 och därmed bekräftas teorin att när man väl funnit vattenhålet så vet man var det ligger. Kommer fram stax efter 20.00 och kan efter en inledande dusch avsluta dagen med en rejäl måltid i restaurangen. Har parkerat MC"n inlåst på gården - där den dessutom vaktas av två rejäla vakthundar. Inne på gården finns 4 st touringhojar, Yamaha FJR 1300 och Suzuki Bandit 1200. Några sällskap, totalt 7 personer, som är ute på rundresa i norra Tyskland.
Jag har haft en lugn resa med en dagsetapp på ca 350 km + färja över östersjön.



Körning via Harz mot Kassel - fantastiska MC-vägar!


Se bilden i större format Dag tre går inledningsvis från Plau am See till Schauenburg strax utanför Kassel. Kommer iväg något sent, men vädret är på bästa humör - som de inledande två dagarna - och det är mer eller mindre bara att följa med i GPS"ns framfart. Känns som jag åker med och egentligen bara styr på givet kommando. Hinner tack vare detta med att se en hel del av omgivningarna.
Inledningsvis går färden via små byar och mindre samhällen, då och då med körning på kullerstensbelagda gator. Ingen högre fart alltså, men jag känner i varje fall inte just nu att det behöver gå något fortare än vad det gör. Jag har siktet inställt på Wernigerode, en stad som kan betraktas som inkörsport till Harzbergen. Besökte staden sommaren 2010 och siktade på ett återbesök vid en lunchrestaurang som dög.
Även i Wernigerode "drabbades" jag av de nyckfulla trafikomledningarna där gator och torg revs upp och byggdes om. Resulterade naturligtvis i relativt kraftiga förseningar, men solen sken trots allt och humöret gjorde sitt bästa för att inte sjunka för djupt.
När jag väl kom in i Harzbergen var alla "defekter" strax bortblåsta! Underbara vägar, fantastisk kupering och möjlighet till mycket aktiv körning, både vad omväxling och tempo beträffar. Igen - Fantastiska hojvägar..!!!
Fick faktiskt tillfälle att testa min GoPro-kamera och den tycks fungera som avsetts. Fick förvisso inte möjlighet beskåda resultatet läs här förrän jag kommit hem, men som man säger - "bättre sent än aldrig"!
I sammanhanget kan nämnas att jag med nöd och näppe klarade mig undan fartkontroll inne i Harz. Polisen höll på att "rigga" en kontrollstation när jag kom körande. Möjligt att det hade gått bra oavsett vilket, men ... Lite senare innan jag kom ut på Autobahn före Kassel blev jag dock fotograferad på en 70-sträcka. Ingen ovarsam körning utan helt enkelt under pågående omkörning där en långsam kö passerades. Tror inte jag kommer att få något brev..
En dryg timmes körning i Harz avslutades med utfart mot Kassel, ca 100 km Autobahn bort. Fick välja den "nitlotten" eftersom klockan började bli mycket och jag ville komma fram till hotellet i någorlunda vettig tid.
Hade förresten bokat rum hemifrån hos ett Gasthaus Schauenburg, vilket påstods besöktes tämligen frekvent av "bikers". Redan när jag bokade var det tämligen "tjockt"..!?
Döm om min förvåning när jag slutligen kom fram till hotellet. Det fanns ingen där. Hotellet var stängt!
Nöjde mig med att skriva ett "surt" meddelande vilket stoppades in i ett brevinkast, varefter jag konsulterade GPS"en ang. alternativt boende i närheten.
Fick napp i ett samhälle i närheten och fann mig väl tillrätta hos Landhotel & Restaurant "Der Grischäfer" i Bad Emstal läs här. Hann nästan fram innan åska och intensivt regn avbröt semesterfriden.
Dagens etapp, den 5 juni, omfattade 470 km.

Resan går vidare - mot Schwarzwald...


Se bilden i större format Dag fyra - körning en hel del på Autobahn (tyvärr), med besök i Heidelberg och Karlsruhe. Strax utanför Karlsruhe, i Wörth am Rhein, bor min gode vän Bernd Dorfmann som jag nästan tagit för vana att besöka under mina resor i omgivningarna. Det här var tredje året på raken sedan vi senast träffades i Sverige 1971. Bernd börjar kanske tro det är något "allvarligt" på g...? :-))
Inledningsvis från Bad Emstal så färdades jag via det tyska landskapet med synnerligen trevliga vägavsnitt. Allt i ett rikt kuperat landskap, mycket grönska och endast små samhällen som vägen då och då slingrade sig igenom.
Så småningom kom jag i Marburg ut på Bundesstrasse där trafiken tillåts flyta på i ett ganska väl tilltaget tempo, ungefär som svensk motorväg. Strax norr om Frankfurt blev det emellertid annorlunda. Här har jag kommit ut på Autobahn och trafiken tycks stå i det närmaste stilla. Tack och lov kör jag MC så det går hyfsat att ta sig fram, även om ett stort mått av försiktighet måste iakttagas. Märker att många irriteras av att jag passerar ute på vägrenen, men de allra flesta betraktar det på ett synnerligen sunt sätt som något självklart!
Stannar strax syd om Frankfurt och äter lunch. Tyvärr börjar det samtidigt regna och jag blir tvungen att - så gott det nu går - köra vidare. Har ju köpt nya Rukka-kläder så det skall väl gå bra.
Efter ytterligare 50 km på A5 kommer jag till Heidelberg. Det regnar oavbrutet, men kläderna klarar så gott som allt! Känns bra med sunda investeringar när behovet väl infinner sig. Bra kläder, bra MC med värmehandtag, bra utrustning i övrigt!
Sista 60 km mot Karlsruhe genomförs utan regn. Resan går längs A5 där det nu rullar på bra! Efter några felkörningar kommer jag så småningom fram till Bernd Dorfmann. Har som sagt besökt honom både 2009 och 2010 och börjar möjligen bli lite hemmastadd hos honom. Den här gången blir jag bjuden på Schwarzwaldtårta till kaffet. Inte dåligt..! Eftersom Bernds familj inte är hemma får vi ostört samtala om gamla minnen och ibland skratta gott åt dem.
Se bilden i större format Någon timme senare startar jag den avslutande etappen under dag fyra. Kör från Wörth am Rhein vidare mot Bad Peterstal, mitt inne i Schwarzwald. Körningen - ca 50 km - går på sanslöst bra vägar, med fantastisk natur och lagom med trafik. Kommer hel och välbehållen fram till Hotel & Restaurant Schützen läs här i Bad Peterstal. Dagsetapp 460 km i både regn och sol. Gott om "bikers", främst internationella, inkl. några finländare, som bor på hotellet. I rätt ordning ombesörjs följande; Packa av, låsa MC, installera sig, duscha, en öl i restaurangen - förlåt, ölen kom lite tidigare i ordningen!

MC-service på BMW´s hemmaplan!


Se bilden i större format Dag fem är "vilodag", frånsett att MC"n skall in på service.
Har bokat tid hos "Motorrad Schwizler" läs här i Dornstetten, en liten stad knappt 40 km från Bad Peterstal. Skall infinna mig kl. 8.00, men kommer tyvärr iväg aningen sent och måste jäkta ganska ordentligt för att hinna fram i anständig tid. Några minuter sen lämnar jag in MC"n, byter om och tar en promenad in till centrum för att tillbringa några timmar där.
Värt att notera är följande; vid bokning av service hos en auktoriserad BMW-verkstad visar det sig att det förekommer sådana mer eller mindre överallt. I det här fallet har vi en synnerligen prydlig och till synes välmående återförsäljare med verkstad, belägen i en stad med högst 12-13000 invånare. Inget konstigt med det, men med tanke på att inom en radie av 100 km härifrån går det att finna minst 7-8 auktoriserade återförsäljare med verkstad av förmodat samma kaliber. Det är bara att söka dem via nätet och se var de finns tillgängliga! I Sverige - inom området Göteborg-Karlstad-Borlänge-Gävle-Stockholm-Linköping-Gbg finns totalt 8 aukt. BMW MC återförsäljare med 10 BMW MC verkstäder. Var och en får göra sin egen "hobby-analys" av vad det kan betyda för märkets attraktionskraft. Inte speciellt skoj att behöva köra 150-200 km enkel resa för att få en garantiservice utförd.
Har fått en "basservice" 1000 mil utförd samt köpt 1 liter olja delsynt. 15W-50 extra. Prislappen stannar på 347,00 Euro vilket får betraktas som något högre än i Sverige.
När jag hämtar MC"n, nu med 8920 km på mätaren, får jag med visst eftertryck veta att jag måste se till att få nästa service, dvs. 20000 km, utförd allra senast vid mätarställning 18920 km eller senast vid datum 7 juni 2012. Allt enligt garantivillkor från BMW..! - Inget utrymme för egna tolkningar medgives.
I vissa fall tycks regler vara till för att följas, i andra för att brytas mot.

Under väntetiden i Dornstetten satt jag i en liten park och försökte göra så lite som möjligt. En äldre herre kommer plötsligt fram och tilltalar mig. Han har något intressant i blicken och jag "släpper fram" honom och ber honom slå sig ned på parksoffan. Jag förtydligar dock att jag kommer från Sverige och kanske inte behärskar tyskan till fullo.
Han anser det svenska språket som synnerligen svårt att både förstå och lära sig. Han har dessutom en dotter som försökt lära sig svenska - utan någon framgång. Bara att konstatera - allt man kan är tämligen enkelt, resten är något svårare..!
Mannen presenterar sig som Herr Liebig, född 1926 i Polen och ansluten till den tyska armén när kriget startade 1939! Så småningom blev han tillfångatagen av ryssarna men lyckades mirakulöst nog få dem inse att han faktiskt var polack, varefter de 2 år senare släppte honom. Herr Liebig hann knappt ut förrän han åter togs tillfånga - den här gången av amerikaner, vilka höll honom kriget igenom. När kriget var över kom herr Liebig tursamt nog in på den västra sidan och kunde 1946, endast 20 år ung, starta på nytt.
En både intressant och annorlunda historia, berättad ur verkligheten av en man som själv var med på "barrikaderna".
Förmodar att jag till följd av språk och tolkningar kan ha missat några väsentliga inslag. Vilka - i så fall - får vi sannolikt aldrig veta.
Vi bröt upp från varandra en dryg timme senare, skakade hand och tog farväl. Ett intressant möte, sprunget ur så gott som "ingenting"!

Tillbaka vid hotellet i Bad Peterstal kopplar jag av med en öl i uteserveringen. Viktigt att få plats före kl. 18.00!
Här gavs bra service, bra öl och mat samt trevligt umgänge med såväl personal som gäster. Ett ställe enkelt att rekommendera!!



Över Alperna...


Se bilden i större format Den 8 juni vaknar jag till regnsmatter mot hotellfönstret.. :-((
Rutten skall gå från Bad Peterstal till mål i Baveno i Italien, beläget på den västra stranden av Lago Maggiore. Kändes inget vidare direkt från start, men resan måste ju gå vidare oavsett väder. Efter frukost, packning m.m. så bar det iväg. Hade för säkerhets skull dragit på mig regnställ och regnhandskar - vilket visade sig förståndigt. Under så gott som hela färden, frånsett någon enstaka mil på slutet, regnade det. Vis av erfarenhet vågar jag numera ganska tvärsäkert påstå att vackert hojväder erbjuds med största säkerhet söder om Alperna. Den här resan bekräftar den teorin då det över S:t Gotthardspasset var någon enstaka plusgrad, lätt regn samt sådan dimma att det gick att se ca 30 meter i aktuella riktningar. Inte någon höjdare precis - frånsett själva altituden! Egentligen ingen direkt nyhet utan mer eller mindre exakt samma som året innan över först Grossglockner Hochalpenstrasse, samt därefter över Timmelsjoch. Tydligen inte meningen att jag skall uppleva fägringen ur positiv bemärkelse när jag själv är på plats.
Får se om några dagar när jag är i Val d"Isere..?!
Se bilden i större format Att tappa orienteringen i tät dimma är ingen större prestation. Känns emellertid aningen snopet när jag helt plötsligt hejdas av en militär trupp vilka tycks bevaka gränsen mellan Schweiz och Italien - sannolikt 2500 möh - samt därtill utan någon som helst förvarning om kommande gränspassage. Jag hade helt enkelt styrt in på "fel väg" och fick snopet återvända till den reguljära farleden. Se bilden i större format Nåväl - kom så småningom fram till bokat husrum i Baveno och kunde inkvartera mig i lugn och ro. Se bilden i större format Se bilden i större format

Vy över Lago Maggiore, 8.6.2011.jpg
Några bilder från omgivningarna.....



Italien - Lago Maggiore och Baveno ---


Se bilden i större format Jag hade viss tid i förväg googlat på boende i Baveno och funnit ett synbart bra alternativ hos en familj som driver ett "Bed & Breakfast". Egentligen hyr familjen ut endast till boende med fler än en övernattning i följd - och jag förstod varför när jag väl installerade mig. Anledning till avsteg från detta var att säsongen inte riktigt startat ännu. Boendet var beläget i hela undervåningen i en vacker villa, belägen högt upp i sluttning ovanför Lago Maggiore. Till frukost påföljande morgon erbjöds en fantastisk utsikt med vyer över stad, sjö och milsvida sträckningar. Att solen sken gjorde inte saken sämre..!
Från början tyckte jag att €50,00 var snudd på "hutlöst" för en övernattning med frukost i ett Bed & Breakfast. Den uppfattningen har drastiskt utbytts mot stor uppskattning!!
Besök gärna "Villa Oriana" i Baveno läs här om intresse och behov av övernattning skulle uppstå.

Genuabukten och Ligurien


Se bilden i större format Påföljande dag, dvs. 9 juni, delades in i två etapper. Till att börja med skulle jag besöka en liten by i Ligurien, "Olivetta San Michele", där en bekant familj hemifrån brukar tillbringa viss tid av sin ledighet. De var förvisso inte på plats just nu, men jag kände ett stort mått av nyfikenhet att tillfredsställa eftersom mina vänner inte alls tycktes "skämmas" för sitt val av semesterparadis. Att byn dessutom beskrevs som en kulturell "oas" med synnerligen trevliga MC-vägar som enda möjliga tillfart, gjorde inte beslutet att besöka Olivetta San Michele speciellt besvärligt. Om det skulle finnas tillgång till inkvartering för natten där var en annan sak. Jag hade därför garderat lite lätt med en alternativ etapp två den här dagen.


Startade från Baveno relativt sent på morgonen och valde inledningsvis mindre vägar "vid sidan av" de kända stråken. Ibland var vägvalen så knepiga och "suspekta" att jag faktiskt gladdes åt att till slut komma upp på motorvägen i riktning mot Allesandria/Genua.
Motorvägar i Italien är avgiftsbelagda varför man köar in i en fålla och tar en biljett. När man senare lämnar motorvägen gör man likadant - fast tvärtemot - dvs. biljetten kontrolleras och betalas.
Efter ett visst antal kontrollstationer kom jag så småningom ned till Genuabukten och började runduren i Savone vilket verkar vara en stad med ca 100-150 tusen invånare. Egentligen tar staden inte slut innan man befinner sig i nästa. En mängd städer ligger som ett pärlband alldeles intill kusten och egentligen är det endast ortsnamnen som talar om att en ny stad just nu besöks. Fantastiskt väder, intensivt solsken, en lätt bris och mängder av människor som flockas runt alla caféer, strandserveringar, torg och öppna platser. Dessutom en oerhört intensiv trafik! GPS"en fick då och då "frispel" vilket ställde till det en del...
Efter 10-12 orter (kommer inte ihåg vilka de var utan karta) började jag bli lätt desperat. Tiden gick och jag kom ingenstans. Stannade till slut och valde att koppla av en stund, bl.a. med en aningen sen lunch.
Efter lunchen körde jag plötsligt in i San Remo - alltså "San Remo"! Precis som vilken trång och bökig stad som helst. Kändes som jag befann mig i en myrstack, omgiven av bussar, spårvagnar, bilister och sist men inte minst påtagligt - säkert en miljard mopeder och skotrar. Kan lätt tyckas att oordningen är frustrerande, men samtidigt är ordningen i "villervallan" minst lika imponerande! En infotavla längs vägen berättade att aktuell temperatur var 51o C. Inte dåligt..!
Väl ute ur San Remo bar det via Ventimiglia iväg upp på höjderna en liten bit inåt landet. Skulle ju besöka Olivetta San Michele - ett semesterparadis för goda vänner i Köping - Hans och Cathrine Jerner. Speciellt Hasse har lagt ut texten om hur fantastiskt det är - så det var bara att åka dit och få det bekräftat.
Så här med facit i hand inser jag att det är med hjärtat man upplever skönheten, inte nödvändigtvis med ögonen. Hasse och Cathrine kommer att få många fina vistelser i Olivetta, men för mig var det "vilket som" med den här hastiga vistelsen.
Se bilden i större format
Olivetta San Michele -
en liten oas som få finner vägen till..!


Vidare in i Frankrike


Se bilden i större format Något härbärge stod inte att finna i Olivetta San Michele. Hade gott om tid på mig och valde att fortsätta över bergen mot Frankrike, där det enligt GPS"en skulle finnas ett hotell - bara 10 km bort!
Chansade och körde dit på hiskeliga vägar med hårnålskurvor så det var närapå möjligt att läsa reg.skylten bak på sin egen MC. Tog mig helskinnad fram till l"Hotel des Etrangers i Sospel läs här där de kunde härbärgera mig för natten. €73,00 inkl. frukost kunde gott accepteras. Se bilden i större format Kände att jag gjort mer än rätt för mig under dagen, ställde in GS"en i hotellets garage, ställde mig därefter själv i duschen, bytte om och vips hade jag fått i mig både lax, vin, brylépudding och kaffe.
Kommande dag hoppas jag på lika bra väder, men lite tjänligare trafikläge längs den franska Medelhavskusten.
Dagsetappen stannade på totalt 370 km. Hinner inte så mycket mer om man inte konsekvent väljer motorvägar och / eller större autostrador.



Sista biten ned till Rivieran


Se bilden i större format Resdag 8 går från Sospel Frankrike till Briancon, en bit upp i landet mot de franska Alperna. När den dagboken stängs uppgår etappen till 450 km och pågår från start 9.30 till mål 22.30 och har fört mig till målet via några oförglömliga avsnitt av bl.a. franska rivieran..
Egentligen behövs ett separat kapitel för att berätta om samt beskriva upplevelserna under dagen. Att t.ex. få börja med körning från Sospel ned till Menton var helt underbart! Lagom kupering, mjuka böjar, jämn och fin asfalt och omgivningar som hela tiden övergår från det ena till det andra skådespelet. Åk dit..!!
Se bilden i större format Väl framme i Menton valde jag motorvägen fram mot Monaco. Ville inte riskera att fastna i köer inom de små samhällen vilka konstant håller sina positioner längs rivieran.
Inne i Monaco tog jag mig tid för att "botanisera" tämligen rejält. Hann med att köra fel några gånger innan jag fulladdad med nya intryck lät färden gå vidare mot Nice.
Se bilden i större format Jag tyckte det vore trevligt skicka några vykort därifrån och vände mig därför till en mindre butik för att få fatt i såväl postkort som frimärken. Det gick inte alls! Efter ett antal försök gav jag upp och insåg att i en stad som sysselsätts huvudsakligen via turism, där går det inte att få fatt i vare sig vykort eller frimärken. Kan naturligtvis ha sin förklaring i min "dåliga engelska" eller deras "usla franska", eller om det nu var tvärtemot..?! :-)) Faktiskt har de en synnerligen välkänd strandpromenad som är uppkallad efter turistande engelsmän - dvs. de som en gång i tiden startade turistinvasionen i Nice. - Men det var ju ett par generationer sedan.

vidare norrut - via Cannes mot Briancon


Se bilden i större format Körde vidare mot Cannes, men det är svårt att lägga märke till var resp. stad börjar och slutar. Vet faktiskt inte när jag körde in i Cannes, men det spelar inte så stor roll eftersom intrycken totalt sett var imponerande och goda oavsett vilken stad de fångades i.
Efter vissa rundturer styrde jag upp mot bergen för att komma iväg mot ytterligare del- och slutmål.
Se bilden i större format

Passade på att stanna i Grenolieres för lunch -

Här startade en MC-tripp som duger under ett antal timmar framöver !



Passbestigningar


Se bilden i större format Den första stora passbestigningen handlade om Col de la Cayolle, drygt 2326 möh. Efter en rejäl klättring upp längs bergssidan, ofta med solljus rätt i ansiktet och en vägbana som knappt rymde MC"n jag körde, kändes det befriande att nå toppen och få stanna för att knäppa några bilder.
Klättringen upp till Col de la Cayolle är inget för den som är känslig för höga höjder - ofta i förening med trånga passager och snäva toleranser rent allmänt.
Kom ikapp en Citroen som jag följde med ca 7-8 km. Vid första bästa "lucka" kom jag förbi och kunde tämligen snabbt öka avståndet bakåt. Var naturligtvis inte nödvändigt, men det känns alltid bättre att själv kunna göra nödvändiga bedömningar vid varje ev. situation, jämfört med att vara beroende av agerandet från ett framförvarande fordon.
Paret i Cittran var ett trevligt par som hann ikapp mig uppe på "toppen". Vi hjälpte varandra med några fotograferingar och fortsatte därefter i nedförsbackarna i vägens fortsatta sträckning.

Besegra Alperna..!?


Se bilden i större format Vägarna har hela dagen varit mycket bra. Allt har gått mer eller mindre som på räls, frånsett två rejäla missar i GPS-kartan. Först ville den att jag skulle köra sträcka mot Col de la Bonette, bara för att varna för väntad U-sväng lite längre fram. På det aktuella området fanns ingen väg överhuvud taget. Efter lite tvekan hur jag lämpligast skulle ta mig vidare fick jag syn på två herrar som var samarbetsvilliga. Detta ägde rum ute på en väg där knappt traktorer tar sig fram mer än någon gång i veckan. Här träffade jag två herrar, den ene ca 75 år och den andre uppskattningsvis 10 år yngre. Den yngre talade bra engelska och lyckades dirigera mig iväg på en körning som visade sig föra till avsett delmål ca 20 kilometer längre fram. Han visste alltså om en väg som inte fanns i GPS-kartan..! Nu var jag inne i de sydvästra franska alperna på väg mot Col de la Bonette. Vägen dit var dock allt annat än rak och smidig.

Se bilden i större format Col de la Bonette !
Påstås vara Europas högst Pass. Vägen når på sin högsta punkt 2880 möh och passeras varje sommar av bl.a. cyklisterna i "Tour de France".
Detta äger rum slutet juli och när jag försökte passera 10 juni så låg det snödrivor över vägen. Avstängt alltså...

Col de la Bonette - ett bra försök i varje fall...


Härifrån skall färden gå vidare mot Col de la Bonette, dvs. Europas högsta pass på 2880 möh. På den altituden är det uppenbar risk att snön ligger kvar långt fram i Juni månad och just nu är det den 10 juni. Det brukar vanligtvis finnas skyltar uppsatta vilka berättar om passen är öppna eller stängda. Hittills hade jag inte sett skymten av några skyltar och körde därför ambitiöst vidare.
Vägen över passet skulle dessutom innebära en "genväg" för vidare resa mot dagens slutmål i Briancon. Där hade jag hotellrum bokat och ville verkligen inte komma för sent. När jag började klättringen upp mot passet visade klockan 18.00 och det var hyfsat sträcka kvar.
När jag så gott som nått passets högsta punkt - det skilde uppskattningsvis 700 sträckmeter och knappt 150 höjdmeter - så får jag se skylten som berättar att passet är stängt! Ser att det ligger tjockt med snö över vägbanan en bit upp. Att det inte fanns någon skylt innan förstår jag när jag ser en trevägskorsning där den ena leden går mot Nice. Två av tre öppna, men inte den jag ville köra. Kanske lite långsökt, men varför inte låta en skylt berätta att väg norrut mot Briancon var stängd..? Men - som sagt - kanske aningen långsökt. Teoretiskt går väl "bara" 33 procent av trafiken den vägen..
Bara att vända och under ca 30 minuter snirkla mig nedför berget. Kände att det då och då blev ett aningen uppskruvat tempo, men jag var faktiskt i viss tidsnöd.
Redan för en stund sedan började det skymma och nu när klockan var 20.00 var det nästan mörkt. Fortfarande körning i Alperna på relativt höga höjder, men inte några riktiga serpentinvägar. Fortfarande ca 1,5 tim. körning i mörker till Briancon och hela tiden i valet och kvalet om jag skulle stanna för att åtminstone finna något matställe.
Bra lyse på MC"n och sparsamt med trafik blev "räddningen". Anlände till hotell Edelweiss i Briancon läs här kl. 22.30. Bara att snabbt checka in, ta en dusch och kasta sig i säng. - Sov gott den natten!

Den avslutande dagen i Alperna


Se bilden i större format Lördag den 11 juni går färden från Briancon mot blivande målet i Bellegarde, Geneve.
Kommer iväg i anständig tid. Rejält kallt vid avfärd, men temperaturen stiger i samma takt som solen. Ser ut att kunna bli en fin dag!

Ett rejält äventyr - hela dagen!


Se bilden i större format Bär iväg mot nordväst för att senare via mängder av vägval ta mig över ett antal pass där temperaturen i början av juni inte når över +5gr C. Tack och lov regnar det i varje fall inte!
Det första, "Col du Vautaret" är småpotatis. Passerar på 2058 möh men strax därefter kommer allvaret in i bilden. Skall klättra upp till "Col du Galibier" med sina 2646 möh. Vägen dit upp är inget man rekommenderar någon som inte kan undvika att styra dit man tittar, dvs. en mycket stor andel av oss MC-förare faktiskt. Jag har själv den största respekt för höjder, så det gäller att hålla fokus på vägen en bit fram. När jag tagit mig ned och passerat bl.a. "Col du Telegraphe" på 1656 möh, samt lite allmänhetens åkning via Modane och Lanslebourg, ja - då blir det allvar igen.
Se bilden i större format Se bilden i större format Col du Galibier
2646 möh

Träffade en trevlig kille från Schweiz som heter Sven Hojak. Han är flitig MC-resenär över stora delar av Europa. Tämligen ung och kör sporthoj. Kolla på hans hemsida läs här så småningom - eller läs här.


Se bilden i större format Dagens högsta pass heter "Col de L"iseran" och finns på 2770 möh. Hit är dock vägen betydligt bättre än till de tidigare passen. Stannar senare i Val d"Isere och äter lunch. Restaurangen är "knökfull" med MC-åkare. Inte undra på med sådana omgivningar som erbjuds här och i närheten. Se bilden i större format Se bilden i större format


Se bilden i större format Se bilden i större format


Blir ett kort stopp i Val d"Isere. Lunch - kolla läget - fixa vykort.



Siktet är redan inställt på övernattning i Annemasse, men jag ändrar planen och försöker lokalisera hotell efter en alternativ vägsträckning. Kommer i Annecy på att jag skall vidare mot Verdun och väljer att söka via vägsträckning där jag kan undvika bl.a. Geneve. Finns inte särskilt mycket att göra i en storstad kl. 18.00 en lördag kväll - förutom att trängas med trafiken måhända.
Efter lite frågande, samt även nyttjande av GPS, så kommer jag till Bellegarde - en kort sträcka utanför Geneve. Här finns några hotell och jag väljer att stanna vid det första jag prövar. Visar sig alldeles lagom, både komfort- och prismässigt. Hotellrestaurangen stänger tidigt lördag kväll så det får bli ett besök hos McDonalds. Läser av färddatorn och ser att dagens etapp stannar på 362 km.
Kryper ned mellan lakanen i förvissning om att dagen varit både innehållsrik och vacker!


Söndag 12 juni börjar med bra frukost i hotellmatsalen. Här träffar jag ett par bikers som bor i närheten, men ändå är ute på en Weekend-tripp. Det är ett äkta par där killen kör en GoldWing och tjejen kör en Transalp 650.
Hotellet läs här är mycket bra och serverar en klart godkänd frukost. Kommer att klara mig längre än vanligt innan det är dags för lunch.

Efter avslutad frukost, lite samspråk med de övriga "knuttarna", packning m.m. så skildes vi med avfärd åt varsitt håll. De hade för övrigt endast ca 1 timme hem. Själv hade jag ett antal dagar framför mig. Börjar med att klara av den första dagen i återstoden, nämligen körning drygt 450 km till Verdun i nordöstra Frankrike.
Direkt efter Bellegarde kom jag in i Jurabergen, ett starkt kuperat område alldeles i slutet av Alperna väster om Geneve. krokiga vägar, underhållande kupering och möjlighet att hålla jämn och bra fart. Så småningom ut på lite större vägar - in i "Vogeserna". Även här bra och omväxlande körning, med aningen högre fart.
Det visade sig under dagen att jag slarvat en aning med noggrannhet i GPS-rutten. Detta ledde tyvärr till val av onödigt mycket motorväg. Efter Vogeserna blev det 170 km i ett tempo som förvisso medförde att jag kom fram i vettig tid, men missade i stället några inslag längs vägen som var tänkta att redovisas här. Jag hann dock "styra om" de sista 100 km och komma ut på aningen mera kulturella utflykter.

Verdun - känn historiens vingslag


Se bilden i större format Ankom Verdun 18.00 varvid incheckning på hotellet genomfördes läs här. MC"n parkerades i garaget och bagaget tog plats på rummet. Hade bokat två övernattningar för att låta både mig själv och GS"en koppla av en stund. Dessutom kunde jag få en dag till genomgång av det kulturella utbudet i Verdun. Som alla säkert känner till är Verdun ett verkligt minnesmärke från 1:a världskriget. Ett tragiskt sådant där stora bataljer mellan tyskar och fransmän hölls och kostade oerhört många soldater livet. Misstänkte att jag skulle få möjlighet förkovra mig i ämnet. Se bilden i större format Under den följande dagen hann jag ta del av både utställningar, innehåll i parker, statyer och andra minnesmärken. Misstänker att jag hann se kanske hälften, kanske mindre - av det som kan beskådas inne i staden. En liten bit utanför Verdun finns de verkliga platserna där enorma utställningar och minnesmärken finns uppförda. Dessa finns så gott som alla på sin verkliga och ursprungliga plats. För den som är intresserad på allvar finns egentligen endast ett botemedel - res dit..! Se bilden i större format Se bilden i större format


I ett fantastiskt skick - välbevarat, underhållet och prydligt arrangerat! För den som vill känna och uppleva historiens vingslag är resan hit inte särskilt besvärlig.



Se bilden i större format Efter en "vilodag" är det så den 14 juni åter dags att köra vidare. Skall ta mig från Verdun i Frankrike till Maastricht i Nederländerna. Direkt efter utfart från Verdun kommer jag till de besöksplatser strax utanför staden där monumenten finns att beskåda. Styrde först mot "Memorial Hall", eller den plats där samlingen "finns" på riktigt. Handlar alltså om ett relativt stort och omfattande inslag. Därefter till gravfältet i "Douaumont". Vita kors - typ Arlingtonkyrkogården - inom ett område ca 500 x 150 meter. Dessutom minnen och dekorationer.


Se bilden i större format
Memorial Hall, minneshögkavrteret vid anläggningarna strax utanför Verdun.
Minneskyrkogården "Douaumont".


Se bilden i större format Minnestavlor över den officiella försoningen mellan nationerna Frankrike och Tyskland, undertecknade av dåvarande President Francois Mitterand samt Förbundskansler Helmut Kohl. Se bilden i större format



De här två besöken, kombinerade med de som beskådats under måndagen inne i Verdun, täcker en stor del av det turisten åker hit för. Men för den riktigt historieintresserade räcker det sannolikt inte ens med en vecka!



På väg mot Belgien


Efter det här styrde jag färden vidare ut över landsbygden i så pass omfattning att GPS"en "knorrade" över ruttförslag och själv föreslog "fågelvägen".. :-)) !

Gick ju inte för sig - trots att jag kör en GS, så jag följde helt enkelt vägen jag körde på. Allt gick bra till slut och jag började komma ihåg namn på byar och samhällen som ingick i rutten.

Hade längtat länge efter att få köra i Ardennerna. Inledningsvis gick färden på motorväg och motortrafikled, vilket medför att man tappar känslan av omgivande natur. Så småningom bar det dock iväg på mindre vägar och nu kändes det oerhört trevligt att köra här - även om en traktor då och då, eller t.o.m. några kor, blockerade vägen. En stad som definitivt är värd att besöka är "La Roche-en-Ardennes". En veritabel pärla med vägar t.o.fr. som duger, fullt med restauranger och med den lilla floden "Ourthe" rinnande igenom. Om någon är i "krokarna" - missa inte den här staden!
Alltså - Om någon inte har förstått det så befinner vi oss nu i Belgien!

Genom Belgien, in i Holland


En liten bit utanför staden kommer jag upp på E46 vilken leder mig norrut igenom Liege. Liege är en relativt stor stad och jag är tacksam över att slippa navigera inne i det mest intensiva vimlet.
Utan att göra någon avstickare gick färden oavbrutet på E25 från Liege upp till Maastricht. Lät GPS"en leda mig till hotellet, parkerade inne på gården, checkade in och inledde med att koppla av i en dryg timme. Hotellet i Maastricht läs här hade jag funnit via "Ditt Hotell" hemma i Sverige.

Som en liten fotnot kan nämnas att sedan jag kom in i Frankrike för ett antal dagar sedan, har min uppfattning stärkts att detta är en nation som verkligen saluterar bruket av tvåhjuliga fortskaffningsmedel. I synnerhet sådana utan förbränningsmotor (ni förstår mig..). Kl. 19.30 på ett vägavsnitt 2500 möh kan man mycket väl möta en cyklist ute på sitt dagliga träningspass - vilken veckodag som helst.
- Beundransvärt..!
Fr.o.m. inträdet i Belgien/Nederländerna så upphör allt detta - även om det påstås att NL är det cykeltätaste landet i Europa.
Är det en kulturfråga eller ett intresse?





Avslutade dagen i Maastricht med besök på en restaurang i intilliggande studentkvarter. Nu under sommaren var det förstås lågsäsong och vi var högst 10-12 gäster som "trängdes" och gjorde anspråk på personalens uppmärksamhet. Både mat och dryck utgjorde synnerligen välkomna inslag. Smakade både bra och erbjöds till intressanta priser!


Tyskland på nytt


Efter frukost, packning och utcheckning styrde jag färden vidare mot Tyskland och Huntlosen, ett mindre samhälle strax utanför Oldenburg - vilket jag mer eller mindre av misstag besökte 2010 när jag var på väg hem. I Huntlosen finns ett trevligt "Gasthaus" vid namn "Meyer"s Gasthaus" läs här. Mycket lugnt och angenämt, riktigt bra restaurang och rummen duger de också! Prisnivån klart anständig. De erbjuder även riktigt bra uppställningsplatser för MC.
Men, innan jag kommit så långt skulle resan dit först och främst genomföras. Fick tillfälle att bekanta mig med Maastricht, Nijmegen, Arnhem, Zwelle och Groningen. Allihop på sitt sätt en "Metropol" av medelstorlek. Allt ligger ju så in i vassen tätt i Nederländerna att perspektivet kanske inte blir riktigt korrekt när färden egentligen "bara" går värdshus förbi. Groningen hann jag dock uppleva på både nära och intensivt håll. Tack vare stora trafikomledningar blev jag kvar i citykärnan åtminstone en timme extra. Tror faktiskt att GPS"en var betydligt mera vilse än jag själv.
Frånsett detta - och ev. någon ytterligare malör, gick rutten som på "ett snöre"! Precis på gränsen till Tyskland observerade jag varning i färddatorn. "Lampfel" påpekades...
Stannade vid en vägrestaurang och intog lunch, varefter jag hade för avsikt att byta glödlampa. Eftersom jag gjort detta några gånger tidigare och även nu hade reservlampa med mig, borde det här vara omhändertaget i ett nafs.
- Tjenare..!
Trängre och bökigare än vad jag kunde minnas, När glödlampan skulle ut måste låsfjädern öppnas lite extra, vilket medförde att fjädern släppte helt och hållet. Efter ett antal enträgna försök att få fast den igen så lyckades jag tappa densamma och kunde tyvärr inte lokalisera den. Löste dock problemet tills vidare med att fylla tomrum mellan lampsockel och täckplatta med el-tejp som jag rullade till en liten boll. Lyse har jag alltså, men sannolikt inte med en korrekt ljusbild.
Stannade vid en BMW-verkstad i Leer, men där påstod de att denna fjäder ej finns som reservdel eller tillbehör i BMW"s program. Om denna fjäder krävs så måste en ny komplett strålkastarinsats monteras! Man häpnar...
Om så är fallet betyder det att fjädern inte skall kunna tagas loss från sitt fäste med mindre än att något i så fall har gått sönder.
Jag utgår från att det måste röra sig om ett missförstånd och bestämmer mig för att köra vidare hem i det skick som råder, dvs. med ev. felaktig ljusbild.
Frånsett de inledande 100 km har körningen bedrivits på motorväg och Bundesstrasse. Det har alltså matat på ordentligt, trots att farten sällan är högre än 120 km/h någonstans. Det har varit perfekt MC-väder med lätta skyar och omväxlande solsken.
Väl framme i Huntlosen läser jag av färddatorn som säger 485 km under dagen den 15 juni.


Återser omtyckt rastplats


Se bilden i större format Kom i samspråk med en av hollets gäster under middagen. En herre som tillbringade delar av sin lediga tid till att på cykel - alltså vanlig trampcykel! - ta sig runt i Tyskland, ja ibland även utanför rikets gränser. Den här perioden skulle Niedersachsen och delar av Schleswig-Holstein kartläggas. Vi berörde i viss mån både hans och mina egna rutter, utan att på något sätt vare sig jämföra eller närmare gå in på detaljer. Vi konstaterade helt enkelt att det går utmärkt att nå sina egna mål så länge man inte låter sig påverkas alltför mycket av vad omgivningen anser lämpligast.
Egentligen hade han semester på "heltid" numera och hade sin fru hemma. Förmodar att var och en av dem kanske hade en välbehövlig ledighet just nu! :-))
Samtalet gled iväg inom politik, social omvårdnad, utveckling i landet osv. och då och då jämfördes och kritiserades statusen i resp. av våra egna hemländer. Som säkert alla förstår så flög tiden snabbt iväg och solen hade krupit till kojs långt innan vi gjorde detsamma.
Det här är ett kanonställe att bo och äta hos, Meyers Gasthaus i Huntlosen. Varken pris eller kvalitét lämnar något övrigt att önska! läs här



Vidare färd norrut


Se bilden i större format På morgonen påföljande dag, dvs. 16 juni, bar det tidigt iväg. Etappen var tämligen rejält tilltagen och det var i hög utsträckning Autobahn som gällde. Farten var ändå anständig i området kring 120 km/h, men de långsamma 50-partierna existerade ju inte.
Jag hade bestämt mig för att besöka ett delmål i Dannevirke, ni vet stället som välkomnar i synnerhet MC-burna svenskar läs här. Här var det fullt med svenskregistrerade hojar. Ett gäng från Jönköping hade tagit stället i besittning, totalt 19 MC och 27 personer..! Närapå en invasion av de nordtyska regionerna som Gustav II Adolf genomförde på 1600-talet. Bäst att snabbt komma härifrån innan bataljen börjar på allvar.



- via Danmark hem till Sverige...


Styrde vidare norrut och var snart inne i Danmark.
Här hade jag i förväg bokat rum hos Quality i Middelfart, direkt efter bron från Jylland över till Fyn. Kom fram till hotellet där det till min förvåning visade sig att de inte längre var anslutna till Quality, trots att just den skylten välkomnade gästerna. Alltså fanns heller ingen gällande reservation - åtminstone inte till de ursprungligen uppgjorda villkoren.
Det här retade upp mig en aning och deras försök att skapa en kompromissartad lösning fick mig endast på ännu sämre humör. Jag valde att kontakta Clarion Hotell i Helsingborg och fixade rum där.
Efter drygt två timmar extra kom jag så småningom fram till dagens "nya" mål.
Men - det finns egentligen inget "ont" som inte har något "gott" med sig... På färjan över från Helsingör till Helsingborg träffade jag en "knutte" på dagsutflykt. Han hade hyrt en MC i Göteborg och umgicks med sina kompisar i Helsingborg, dit de andra åkt för att spela golf. David, som denne gentleman heter, ansåg att det kunde vara minst lika trevligt med en MC-tripp istället för att spela golf. Alltså hade han kört "Sundet runt" med start mot Malmö och därifrån över bron samt via Köpenhamn och norrut till Helsingör, och åter med färjan tillbaka till kompisarna i Helsingborg. Det visade sig att vi skulle checka in på samma hotell så jag följde bara efter - i princip fram till receptionsdisken.
En oerhört trevlig och lättkonverserad "gentleman" som på något sätt sätter pricken över i innan en i övrigt också händelserik dag var över.
Tillbringade någon avslutande timme i restaurangen innan det var dags att krypa ned mellan lakanen.
Nya upplevelser i morgon...
Inspektion av färddatorns innehåll visade att gårdagens etapp uppgick till 678 km. Känner mig ändå mindre och mindre ankommen av bristande komfort, trötthet eller andra negativa faktorer som kan påverka när det gäller att så snabbt som möjligt vilja avbryta och ta sig hem. Känns inga tendenser av det senare slaget, även om det just nu naturligtvis snarare uppmuntrar till att få komma hem, än att ha ytterligare en vecka i MC-sadeln framför sig.



Den avslutande dagen på resan!


Startade fredag 17 juni i relativt högt tempo norrut på E6 från Helsingborg. Regnet hängde i luften och så gjorde det även betr. Fru Fortuna och hennes vilja eller ovilja att låta mig färdas någorlunda torrskodd under dagen.
Valde Nissastigen från Halmstad och fortsatte densamma fram till avtag mot Borås. Nu hade det övergått till "stadig" väderlek, dvs. ihållande regn så det var bara att "simma vidare". Tänkte stanna till hos Touratech i Lidköping för att berika MC"n med något lämpligt tillbehör. Tji fick vi..! Stängt 16-19 juni p.g.a. deras engagemang i Säfsen - vilket sker en gång per år. Undrar vem som planerat sämst - de eller jag...??!
Både lätt besviken och aningen frustrerad var det bara att fortsätta resan hemåt. Snart var dock allt utom framtiden som bortblåst och färden gick vidare både snabbt och säkert. Stannade till hos Carlbarks i Kumla vilka på ett förnämligt sätt fixade en detalj som inte finns att få tag i till en R 1200 GS. Fjädern som håller glödlampan till halvljus på plats hade jag ju förlorat nere i Tyskland, och där fick jag även beskedet att denna fjäder inte finns tillgänglig som vare sig reservdel eller tillbehör i BMW"s program.
Här hos Carlbarks fixade de fram artikeln!
Dagen räddad i alla avseenden och nu återstår endast lite mek.jobb. Får se hur det kommer att sluta.
Väl hemma packades allt blixtsnabbt ur alla medhavda väskor som släpats runt halva Europa. Som vanligt konstaterades att det hade räckt med hälften..!
Och varje gång så avslutar jag med att säga: -"Hoppas kunna dra lärdom av detta framöver".
Totalt har resan pågått 3-17 juni varav jag haft två "vilodagar". Resan har varit i det närmaste problemfri och MC"n har rullat 5965 km.